Skarvjakt stoppas trots hot mot rovfisk
Trots att antalet skarvar ökar kraftiget i Östersjön stoppar länsstyrelsen i Stockholm jakt på skarv.
Samtidigt vill Naturvårdsverket begränsa licensjakten på gråsäl
Populationen av mellanskarvar har ökat kraftigt i Östersjön visade nyligen en rikstäckande studie. Trots det har yrkesfiskare i Stockholm fått avslag av länsstyrelsen om ankomstjakt på skarv på ett antal platser.
– Förra året fick vi avslag på skyddsjakt vid Kaffeholmen på grund av störning. Jag argumenterade emot det, man kan inte hävda störning när en koloni ligger några hundra meter ifrån norra Europas största containerhamn som är öppen dygnet runt. I år ändrade man argumentet och hävdar risk för spridning istället, säger Björn Söderberg, fiskekonsulent vid Stockholms stad, som företräder yrkesfiskarna.
Björn Söderberg säger att man kommer att överklaga beslutet som innebär att ankomstjakt på alla sökta platser utom vid en liten koloni utanför Tyresö och en övergiven koloni utanför Söderby brygga, stoppades.
– Kaffeholmen och Trälhavsgrundet är de kolonier som ökat mest de senaste åren och de viktigaste platserna för jakt om man ska göra någon skillnad och uppnå länsstyrelsen förvaltningsplan med halverat antal bon till 2030.
Björn Söderberg säger att de blivit kontaktade av Norrtälje, Värmdö och Haninge kommuner om att ta tag i frågan om skarvar och sälar, något som hittills resulterat i ett beslut om en sälskrämma utanför Norrtäljeån. Intresset för skarvjakt har även ökat i andra län.
– Länsstyrelsen i Stockholm har alltid haft ledartröjan i förvaltning av skarv, men nu börjar grannlänen tillåta boförstörelse och ankomstjakt. Vi är lite omsprungna i förvaltningen tyvärr. Risken är att skarvarna hamnar i de län som inte tar tag i frågan, säger Björn Söderberg.
Även om länsstyrelsen gett avslag gällande delar av ankomstjakten har man nyligen beslutat att förlänga tiden för annan skyddsjakt in i april.
– I mars kan man jaga i anslutning till kolonierna, men det går inte i april. Nu gäller det för jägarna att hitta nya jaktmarker, men det är inte gjort i en handvändning, säger Björn Söderberg.
Skarvar liksom sälar utgör ett hot mot rovfisk i Östersjön. De senaste 20 åren har gråsälstammen i Östersjön i genomsnitt ökat med fem procent varje år. Idag finns det över 50 000 gråsälar i Östersjön. Mellan 2023-2024 tilläts licensjakt på 1 500 gråsälar, varav ungefär hälften fälldes. Nyligen varnade forskare att antalet sälar skulle minska drastiskt om hela kvoten fylldes.
– Just nu överväger Naturvårdsverket en sänkning av jaktkvoten på gråsäl till 500 individer, säger Christine Aminoff, handläggare vid Naturvårdsverket, till SVT.
— Peter Augustsson
Artikeln är hämtad från nr 15 av tidningen Skärgården www.skargarden.se
Fin strömming i Baggensfjärden !
Vi la en sköte, två meter från botten och tre meter under ytan i ca tolv timmar. Det blev perfekt med fyra kilo fin strömming och två norsar. Nu får vi nystekt strömming till lunch. Tomatströmming och inlagd till påskbordet.
Spännande information på årsmötet med Robert Cederlund
Robert berättade om projektet Initiativ Utö.
Här kommer ett utdrag ur tidningen Skärgården med rubriken “Från en våtmark till ett forskningsnav” därefter visas Roberts OH bilder
Utö har blivit en hubb i skärgården för utveckling av nya miljöåtgärder för Östersjön. Med ideella krafter, lokal förankring och ett nära samarbete med både forskare och näringsliv har Initiativ Utö under det senaste decenniet skapat konkret förbättring för havsmiljön.
2012 skickades den första ansökan in, för att anlägga en våtmark vid Södra Fladen på Utö. Syftet var att minska övergödningen och få tillbaka rovfisk i skärgården.
– Vi ville börja i vår vik och visa att det går att bygga något som återställer miljön för alla levande varelser. Funkar inte miljön så funkar inte Utö heller, säger Robert Cederlund, ordförande i Initiativ Utö, den insamlingsstiftelse som bildades 2018 för att hålla våtmarkerna vid liv även efter att de kommit på plats.
Sedan dess har ytterligare tre våtmarker anlagts på ön: en i Gruvbyn, en i Byviken och nyligen stod den fjärde klar på Ängsholmen. Dessutom har Källviksleden restaurerats för att skapa fri vandringsväg för fisken ut från Byviken. Och arbetet har gett resultat. När Södra Fladens våtmark stod färdig 2015 lyftes 20 gäddor in för att leka. Två år senare vandrade 350 gäddor in dit själva.
– Det som är kul är att vi kan se att det fungerar. Det är inte bara något vi tror, utan det finns synbara bevis på hur många fler gäddor som kommit till och vilken renande effekt det har. Det har överträffat våra förväntningar, säger Robert Cederlund.
Tidigare i år testades även ett nytt grepp i samarbete med KTH, då man sjösatte en flytande våtmark på en flotte i Södra Fladen. Medan en landbaserad våtmark renar utsläpp som kommer från land, är tanken med den flytande våtmarken att ta hand om internbelastningen – det vill säga de näringsämnen i form av fosfor och kväve som redan finns lagrade i sedimenten på havsbotten från tidigare utsläpp. I takt med att bottnarna blir syrefria släpper bindningarna till fosforn som stiger och gödslar algerna underifrån. Men med en flytande våtmark kan fosforn sugas upp, filtreras och renas genom växtlighet och biokol och därmed minska internbelastningen.
– Det har visat sig fungera jättebra. Nu är nästa steg att fundera kring hur vi kan skala upp det, säger Thomas Hjelm från Initiativ Utö. Bland annat förs diskussioner med forskare på KTH om hur processen kan göras mer autonom, med sensorer och undervattensdrönare.
Man pratar om “nature based solutions” – ett begrepp och ett ramverk som används bland annat inom EU och som innebär att jobba på ett sätt där naturen får möjlighet att läka sig själv.
– Det stämmer väldigt väl överens med vad vi gör och vill göra. Vi vill ställa saker tillrätta i vår lilla vik och på vår lilla ö, säger Robert Cederlund.
Samtidigt sträcker sig visionerna långt mycket längre än så. Tillsammans med KTH har nu Initiativ Utö tagit fram en modell för hur insatser som till exempel våtmarker kan planeras, finansieras, anläggas och driftas vilket möjliggör för uppskalning – något som skulle kunna få kännbar effekt på Östersjön. Härnäst finns planer på att skapa ett laboratorium på ön, något som ytterligare skulle stärka Utö som testbädd för forskning, utveckling och utbildning.
– Närmast handlar det om att få igång det som vi namngett “Utö Living Lab”. Det gäller att nu verkligen ta tillvara kunskapen och möjliggöra för skolor, högskolor, forskning och företag som vill testa sina saker i den här miljön, säger Robert Cederlund.
Saltsjöbladet skriver i sitt senaste nummer om vår aktivitet “Fiskar i Våra Vatten”
Läs artikeln :