Sutare – Tinca tinca
Förekomsten av sutare är i hög grad relaterad till näringsrika vatten. Den har ett mycket karakteristiskt utseende med en grov kroppsform och stora paddelliknande fenor som den använder till att långsamt förflytta sig tätt över vattnens mjukbottnar. Kroppen täcks av små fjäll överdragna av ett skyddande slemlager vilket får ytan att likna skinn. Färgen är vackert skimrande i koppar och grönt.
Den finns i vegetationsrika grunda sjöar och dammar men förekommer även i lugnt rinnande vatten samt näringsrika skärgårdsvikar. I sådana miljöer kan den påträffas långt ute i skärgården som exempelvis i Byviken mellan Utö och Rånö, Sundbymaren på Ornö och i Storö-Bocköarkipelagen vid Möja.
Sutaren föredrar grumliga och varma vatten vars bottnar helst ska utgöras av dy och gyttja. Den har ett levnadssätt som i hög grad är knutet till bottenregionen där den med sina skäggtömmar söker föda i de mjuka bottensubstraten. Födan utgörs i huvudsak av maskar, snäckor och insektslarver, i synnerhet mygglarver.
Under vintern faller den in i ett dvalaliknande tillstånd och den är i hög utsträckning beroende av värme för tillväxt och reproduktion. Under vissa förutsättningar är den mycket tålig och kan klara både mycket låga syrehalter och höga vattentemperaturer. Den leker vid flera perioder under hela sommaren och detta sker grunt över vegetationsrika bottnar. En ettårig sutare är cirka 8 centimeter och i regel väger sutaren cirka 1 kilo efter 5–6 år.
Utbredningen i Sverige är i hög grad att relatera till utsättningar. Längre tillbaka
var den en uppskattad matfisk och har därför utplanterats i en stor mängd sjöar och vattendrag i både Sverige och resten av världen. I de vatten där förutsättningarna varit de rätta för reproduktion har den etablerats och betraktas idag ofta som en naturligt förekommande art.
Alla förekomster norr om Dalälven torde vara att tillskriva sådana utplanteringar och det naturliga utbredningsområdet sträcker sig troligtvis längs ostkusten från Skåne och i näringsrika sjöar belägna nära kusten samt längs ostkusten och då framförallt i näringsrika kustnära grundområden upp till Dalälven.
Sutaren har idag inget kommersiellt värde men är en uppskattad sportfisk och fångas på mete. Det svenska rekordet lyder på hela 5,460 kilo och 63 centimeter och fångades 2006 av Rickard Linderot i Antorpa sjö i Halland. Samma individ hade varit svenskt rekord flera gånger tidigare och hon var en kändis bland svenska metare och gick under namnet ”Bubblan”.
Den finns även lokalt i södra Norge och Finland. I övrigt är den spridd över hela Europa till Jenisej i Sibirien i öster. Den är dessutom utplanterad på alla kontinenter utom Antarktis (där för övrigt en utplantering av en värmeälskande fisk skulle vara tämligen meningslöst.
Bild och text från broschyren “Fiskar i Stockholms skärgård” utgiven av Länsstyrelsen i Stockholms län