Allt fler fiskar simmar vidare – mitt i debatten om återutsättning

En majoritet av all fisk som fångas av fritidsfiskare släpps numera tillbaka i vattnet, och det mesta tyder på att fisken klarar sig bra. Det visar en ny avhandling från Linnéuniversitetet – samtidigt som frågan om "catch and release" har blivit en debattfråga mellan olika fiskargrupper.

Att fånga, fotografera och släppa tillbaka har gått från undantag till regel bland svenska sportfiskare. När forskaren Henrik Flink vid Linnéuniversitetet gick igenom fångstrapporter från omkring 1 500 fiskeområden runt om i landet framträdde ett tydligt mönster: andelen fisk som återutsätts har stigit kraftigt på drygt ett decennium. År 2011 släpptes drygt hälften av fångsten tillbaka. År 2024 var siffran uppe i runt sju av tio fiskar.

Underlaget är ovanligt omfattande. Genom ett samarbete med iFiske, som administrerar fiskekort och digital fångstrapportering, har Flink kunnat analysera fler än en miljon rapporterade fångster över de senaste femton åren. Genom att lägga ihop de uppgifterna med oberoende provfiskedata och klimatdata har avhandlingen kunnat säga något om både hur bestånden faktiskt mår och under vilka förhållanden fisket bedrivs – ett område där kunskapen länge varit tunn, eftersom storskaliga data om vad fritidsfisket egentligen tar upp har varit svåra att få fram.

Fisket är allt annat än slumpmässigt

En av slutsatserna är att fritidsfisket riktar in sig hårt på vissa delar av ekosystemet. Rovfiskar som abborre och gös dominerar fångsterna, medan arter som mört och gärs hamnar på kroken betydligt mer sällan. Enligt Flink kan en sådan selektivitet på sikt påverka beståndens sammansättning – och i förlängningen till och med leda till evolutionära förändringar i hur snabbt fisken växer och när den blir könsmogen.

Också vattentemperaturen styr fisket tydligt. Kallvattenarter som öring, harr och regnbåge fångas mest vid svalare förhållanden, medan fångsterna av abborre och gös ökar ju varmare vattnet blir. Problemet är att fisketrycket är som störst under de varma perioderna – precis när många arter är som mest känsliga för den stress en hantering och återutsättning innebär.

Husbehovsfiskaren som ville förbjuda återutsättning

Just frågan om vad återutsättningen gör med fisken har under det senaste året flyttat ut från forskningsrapporterna och in i den offentliga debatten. I november 2025 gick Christer Hansson, företrädare för husbehovs- och fritidsfiskare i Laholmsbukten, ut på SvD Debatt med skarp kritik mot sportfisket. Hans huvudpoäng: att fånga en fisk bara för att släppa tillbaka den är oetiskt och borde förbjudas, eller åtminstone kraftigt begränsas.

Kritiken är intressant just för att den kommer inifrån fiskarleden – från någon som själv fiskar, men på ett helt annat sätt än spöfiskaren.

Sportfiskarnas generalsekreterare Sten Frohm svarade att ett förbud snarare skulle få motsatt effekt. Eftersom en stor del av den fisk som släpps tillbaka släpps av rena fiskevårdsskäl – för att följa fredningstider, minimimått och fångstbegränsningar, eller för att skona svaga bestånd – skulle ett förbud i praktiken tvinga fram att fler fiskar dödas i onödan. Hans poäng var också att ansvaret för att minimera påverkan måste gälla allt fiske, inte bara sportfisket, oavsett om fisken till slut hamnar på en tallrik eller får simma vidare.

Vad säger forskningen?

Det är här Flinks avhandling blir högintressant, eftersom den faktiskt prövar det som debatten kretsar kring: överlever fisken?

I de experimentella studierna pekar mycket åt samma håll. Gädda som fångades på spö och släpptes tillbaka strax före leken visade inga långsiktiga effekter på sin fortplantning. Regnbåge som utsattes för en kortare stund i luften klarade sig också väl på sikt – fisken fick visserligen ett tillfälligt försämrat arbetsminne några timmar efteråt, men återhämtade sig snabbt.

Slutsatsen är att fisken som regel klarar fångst och återutsättning bra när den hanteras rätt. Och det är där ansvaret hamnar hos var och en av oss som fiskar.

Så hanterar du fisken skonsamt

Vill du ge fisken bästa möjliga chans att simma vidare är några saker värda att tänka på:

• Håll fisken i vattnet. Ju kortare tid den är i luften, desto mindre risk för syrebrist och skador.
• Var extra varsam i varmt vatten. När vattnet blir varmt sjunker syrehalten samtidigt som fiskens ämnesomsättning ökar – då blir den känsligare och behöver längre tid att återhämta sig.
• Korta ner hanteringstiden. Det kan ta timmar innan en återutsatt fisk är helt återställd. Ju snabbare du släpper, desto bättre.
• Skydda slemskiktet. Använd blöta händer och en håv med finmaskigt nät, och undvik torra eller grova ytor som skadar fiskens naturliga skydd mot sjukdomar.

Fisket som kunskapskälla

En sista poäng som är värd att lyfta för oss i föreningen: själva grunden för den här forskningen är att sportfiskare rapporterar sina fångster. Genom att fylla i fångstrapporten bidrar varje enskild fiskare med data som annars vore omöjlig att få fram – och som gör det möjligt att förvalta våra vatten på faktiska underlag i stället för gissningar.

Att släppa tillbaka fisken är, rätt utfört, alltså inte bara en fråga om etik. Det är en del av en mer kunskapsbaserad och hållbar fiskevård – och något vi tillsammans kan bli ännu bättre på.

Texten bygger på en nyhet från Linnéuniversitetet (avhandlingen "How recreational fishing affects fish and fisheries", Henrik Flink) samt på den debatt om catch and release som fördes i SvD och bemöttes av Sportfiskarna i november 2025.